Varför är det så tråkigt att laga mat till sig själv?

Vi människor är flockdjur, vi trivs i grupp och med vänner. När vi då plötsligt tvingas vara själva är det inte så konstigt att det blir lite trist och tråkigt. Vi är alla olika och uppskattar olika grader av ensamhet men jag har aldrig hört någon säga att det är roligare att laga mat till sig själv än till flera.

Måltiden är i alla fall för mig en social stund, när jag bodde hemma var det då vi träffades för att prata om dagen, oavsett om det var bara jag och syskonen eller hela familjen. Idag bor jag efter många år av samboförhållanden, personalboenden och korridor alldeles allena. Som tur är bor jag på Ankars, studentområdet där ingen behöver vara ensam om den inte vill.

Men, ibland lagar jag ändå middag alldeles själv, åt mig själv. Det tråkiga ligger i att äta ensam, att sitta där med sin tallrik, sitt glas och sitt ensamma par bestick. Du har ingen att prata med, ingen att fråga om såsen var för salt och ingen som håller dig sällskap när du diskar. Själva matlagningen i sig behöver inte vara tråkig om du väntar middagssällskap (även om jag nu då föredrar ett gäng som hjälps åt i köket) utan det är just tanken på att du måste äta alldeles själv.

Sedan finns det förstås dagar när jag känner att jag vill äta själv, då jag vill koka ihop mängder med matlådor så jag slipper dyra köpeluncher, men de dyker väldigt sällan upp.

Detta blir nu ett allmänt upprop till alla ensamätare där ute. Bjud in grannen på middag, bjud in dig själv till kompisen. Ordna knytis till helgen eller boka in matdagar så att alla i vänskapskretsen lagar middag en dag var i veckan.

Dagens motto: Hellre äta gröt tillsammans än oxfilé ensam.